Jag älskar serier.De är som film och böcker, på en och samma gång.
De har det visuella, bildspåket som kan visa mer än vad som kan skrivas i ord.
Ett ögonkast, en replik sagd med ett speciellt tonläge.
En tillsynes enkel bild kan ha en oerhörd mening, ett oändligt djup.
En bild kan avslöja något eller bara vara en snygg detalj som får det att bubbla inombords.
Charmen är att en kan missa allt, fokus kan ligga någon annanstans.
En måste vara uppmärksam.
Serier är mer utvecklande, de tar sin tid.
Som en bok kan en serie göra allt den vill, utan att vara begränsad av tid.
Den kan berätta historier, dyka in i personers inre, antyda saker som de sedan väntar med att förklara.
Tills tiden är inne, de kan dra ut på allt.
När historien är mogen, då kommer svaret.
Jag älskar film och jag älskar böcker.
Och jag älskar serier.
De är ju trots allt det bästa av två världar - i ett.
(Jag kan ju förövrigt nämna att jag är sjukligt beroende av serier. Serier är typ bäst! ("typ bäst" ska alltid finnas med i ett inlägg! för jag orkar inte vara sentimental och töntigt uppsatsig eller kryptisk längre. Måste ha något som för tankarna bort från dessa saker. Orka vara seriös!))
F.ö 2 kan jag ju passa på att tilläga att Mad Men är fan bäst! (inte typ bäst, fan bäst!)
Mr. Romano! Chiao Chiao
