Genius next door

Ibland är det bästa att bara lyssna.

Lyssna på sanningen.

Även om den är hemsk.

Hemsk och sann.

Du kan kalla mig för idiot, det har jag ingenting emot. Jag är en idiot.

självisk och för osjälvisk, egoistisk och för oegoistisk.

försöker för mycket och försöker för lite.

vill och vill inte. måste och måste kanske ändå inte. borde, eller så borde jag inte.

kan och kan inte. vet hur jag ska göra men samtidigt har jag ingen aning.

är säker och osäker på samma gång.

Men jag skiter i det, för det kan få vara så.

Lite är svårt, men mycket är bra.

Lite måste jobbas på, men det är inget en inte klarar!

Hoppas jag på i alla fall.

Byssan lull koka kittelen full...

nu ska jag sova.

det här var nog det intressantaste inlägget i världshistorien...

... eller inte.

Tänkte inte på det... men nu gör jag det.

Hm, jag skulle vilja veta vilka som läser denna blogg.
Jag vet några, men jag är osäker på andra.
Säg gärna, så att jag vet. Jag vill veta.

Hade det trevligt igår/idag, mycket trevligt. tack!
Lärde mig hela 7 ackord på gitarr! Och jag fick in ett hyfsat flyt på slutet.
Känner att jag måste få skryta lite, dels eftersom jag alltid trott att jag verkligen inte skulle kunna lära mig det (alls, någonsin!) och dels för att det var kul, kul att spela och kul att öva för att få in det. Blev lite pepp faktiskt.
Tittade på två timmar konstant klantande a la Bridget Jones och sedan Maurice. Fint. Den sistnämnda filmen var bra. Fin och lite hemsk.
Sen åkte jag hem. Köpte två skivor och fyra filmer gjorde jag också.

Uh, så mycket att göra och så mycket att reda upp.
Men det fixar/löser sig. Hoppas jag, verkligen.
Nu ska jag fundera och sen ska jag läsa Atonement.

Stora tankar i lilla berg och dalbanan

Torsdagkväll nu, vilket innebär fredag när man vaknar imorgon.
Skönt, härligt och skönt.

Det hände inget speciellt idag, inget alls nästan.

Jag måste sluta bry mig! Anna hade rätt i det hon sa i somras. Så jävla rätt.

Det här fungerar inte. Det kan inte gå upp och ner såhär (allt, allt, allt!).

Jag klarar inte av det.

Fan.

Jag har faktiskt inte så mycket mer att säga idag.

Nej, inte något.

Tack och hej!

Tillbaks på ruta ett

Jaoo. Precis så.


Men depressionen hänger tungt över Södra Latin. Som ett moln.
Ett stort äckligt, grått ångestfyllt moln.

Tralala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss!


Kom så målar vi himlen i vackra färger, med en lysande varm sol på väg ned i havet!

Allt på ett kort.

Bob Hund har tagit över.
Men tyckte detta låtnamn passade som rubrik, med tanke på filmen!


Dur och moll omvartannat skulle nog också passat. Eller Upp, Upp, Upp, Ner.
Eller F.ö stal hon mitt hjärta. Eller god dag & Adjö. Eller Jag tror jag är kär (Den passar defenitivt in på hur jag kände när jag såg den). Eller Sommaren rasar. Eller Våffelgärnet...neh, skoja bara!

Tack! tack ödet, eller slumpen (och tack johanna och andrea och josefine!) för att jag fick se denna film!<3

Tack!

Ett litet ljus söker sitt mörker

Blommor på brinnande fartyg

Det är inte för att du är mitt hjärta,
stuckit dig själv med nålar,
ätit spikklubba,
kört in träpålar

Att du inte vet vad du vill,
är alltid någonting annat,
du inte kan förklara,
du saknar det så förbannat

Blommor som du växer bara på brinnande fartyg,
du är den renaste fisken,
född i förgiftat vatten,
blommor som du växer bara på brinnande fartyg

Varje hus i din stad, bygger på en ruin,
kombinationen som du spelar, kompis,
läcker bensin

Och all den törst som du släcker,
väcker spökena till liv,
först när minnet är raderat,
blir glädjen intensiv

Blommor som du växer bara på brinnande fartyg,
du är den renaste fisken,
född i förgiftat vatten,
blommor som du växer bara på brinnande fartyg,
Du är den klaraste blixten,
men ingen hör smällen

Blommor som du växer bara på brinnande fartyg,
du är den renaste fisken,
född i förgiftat vatten

Jag älskar Bob Hund.

Älskar, älskar, älskar.

Precis sådan här musik jag behöver just nu. Som betyder allt och inget.

Man bestämmer lite själv.

Jag vill vara glad! Glad Glad Glad. Men det går inte. Inget är roligt längre. Inget.

Jag känner det inte. Jag vill kunna. Jag vill.

Jag vill att det ska vara som förrut! Jag vill tillbaka.

Jag har förlorat mig själv i havet. Jag har drunknat. Drunknat i förorenat vatten.

Sarkasmen, jag hatar den. Hatar och älskar. Hatar att jag älskar den. Att jag behöver den.

Hatar, hatar, hatar den. Den kan få drunkna. Inte jag.

Ryck upp mig!

Nu är vi här! Nu är vi här! Var är vi?

hmm...


Känner att mitt förra inlägg var lite dumt.
Men skadan är väl redan gjord, så jag tar inte bort det.
Viktigt att det är där, kanske. Vad vet jag.
(viktigt för mig)
Kommer inte ens ihåg vad jag skrev.
Ta inget på allvar, jag bullshittar.
Jag bullshittar en jävla massa och står aldrig för nått.
Usch, detta måste få ett slut. Jag vet ingenting.

Jag tänker för mycket. Det är mitt problem.

Jag har tråkigt, jag orkar inte. Orkar inte engagera mig. Ta tag i saker. Skolan, flöjten, annat.

Jag vill sova. borde plugga. måste plugga.

jag vill ha godis och titta på film. Bra film. Film jag gillar.
Jag vill ha kul. jag vill lyssna på musik. ensam, blundandes.

Gud vilken bekreftelseblogg detta har blivit. Ushamej!
Kanske ska ta och skriva inlägg om mitt tråkiga liv och lämna tankarna åt Dagboken. Där ingen kan se och dömma.

Jag får för mig saker.

Nu blir det nog så. Dagbok: hej! Blogg: Då!

Lägger nog upp meningslösa saker, men detta måste få ett slut.
Fiskar ju bara, eller jag är rädd att ni ska tro att det är det jag gör.


Hej då på ett tag. med detta. ni får fråga, jag berättar. Men jag kan inte göra det jag tänker rättvisa riktigt. Just nu känner jag mig så konstig, som om någon varelse tagit över min kropp. Jag är inte jag längre. Så känns det. Fan det här tar hårdare på mig än jag låtit mig tro. Och jag bara skrattar. Sarkasmen är för central. Den måste utrotas! (men jag mår ju så bra av den!) men den måste nog dö.DÖDÖDÖÖDÖDÖDÖ!

Det vad det sista.

Jag vet inte vad jag säger och jag står inte för det. Hahah fan.

Usch!

Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag

Bra dag igår.

Fin (fin, fin, fin, fin, fin) lokal.

Jag ska bo så när jag blir stor!

Annars, ja vad annars.

inte mycket.

Kännslan har lämnat mig, men ack! det är ok. det är nog bara en sån där dag.

Då läxor står mitt framför en med sina läskiga (läs: läxiga) ögon och stora tänder med rabies (tänderna har rabies) och slår en i huvudet med sina jättelika och hemskt otrevliga supervapen. Jo, läxor har vapen.

Och då man känner sig lite, ja ni vet (med risk för att låta fett deprimerad och mesig, säger jag inte ordet. men jag tror att ni vet vad jag menar). Nu blev jag ju om något ännu mer mesig och deprimerande. Aja, skit händer och fötter.

Men jag mår bra för jag har hittat hem. Eller hem och hem, jag har hittat en ny tillfällig boning.

Och ja det är lätt att säga det (sista textraden framförallt) men inte riktigt tro på det.

Men så gör vi människor hela tiden, det har jag lärt mig i filosofin. Och jag är okej med det.

Är det en illusion, så är det okej.

Jag gillar illusionen. Jag skulle tagit det blåa pillret.

Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag.

Allting värker: Så otagbart

Lite medvind; Rätt oslagbart

Glädjen så svår att kontakta

Blir lätt man somnar när allting går sakta

Det skulle vara lätt för mig och säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag

Däruppe bara goda tankar flyger

Här på marken krymper dom och smyger

Raketen Sverige: Månadens ställe

En smäll på käften åt den alltför snälle

Det skulle var lätt för mig att säga att jag inte gillar dig men det gör jag; tror jag

Jag tycker det är ofantligt roligt att jag ändå anser mig lärt mig något om livet, eller ja mer om det i alla fall.
Men vad fan vet jag egentligen?

Jag kanske fortfarande är kvar i bubblan jag trodde var spräckt. Eller sitter fast i en ny.

Gammla erfarenheter byts ut mot nya och nya erfarenheter byts ut mot de som ännu inte inträffat. Rätt roligt egentligen. Men det är kul att låtsas vara medveten, det är också en illusion.

Att låtsas men samtidigt vara medveten om att man bara gör just det, låtsas.

Det är bra, viktigt till och med.

Men nu kanske jag bara tror att jag är medveten om att jag bara låtsas vara medveten.

Som sagt, människor är bra på att låtsas.

Och jag tror ju i alla fall att jag är en människa. Men jag kan ju aldrig veta säkert, om allt är en illusion. Men jag är okej med det.

Livet är ett mysterium, en illusion kanske eller så är det inte alls det. Jag bara tror det. Eller tror jag verkligen det?

Låtsas jag kanske bara? Eller låtsas jag bara att jag låtsas?

Jag vet faktiskt inte vad jag tror. Meningen med livet, vad händer efter döden? ja jag är helt enkelt inte intresserad av att veta vad det är. Eller lite är jag väl det, det är nog alla. Men jag känner inte att det skulle spela någon roll om jag visste det. Dessutom, hur vet jag att det är sant? Tänk om någon bara låtsas, eller om det bara är en illusion. Men jag är nog okej med det i så fall. Det kan vara sant och det kan vara falskt, jag bryr mig inte.

Det som betyder är känslor, jag tror på känslor. I alla olika former. Dåliga och bra.

Jag tror att de är viktiga.

Och kanske är de inte det alls. Det finns säkert någon där ute som skulle säga att hurredudu, tanken är viktigare! att lära sig är viktigare! att jobba är viktigare! att bli rik är viktigare! att klara sig bra i livet är viktigare!

Men gör man inte just det med känslor? klarar sig bättre i livet?

Jag tror det. Eller jag vill gärna tro det, därför tror jag det. En illusion? Kan hända. Jag är okej med det.

The question is asking us whether reality, truth, is worth pursuing. The blue pill will leave us as we are, in a life consisting of habit, of things we believe we know. We are comfortable, we do not need truth to live. The blue pill symbolises commuting to work every day, or brushing your teeth. (http://www.arrod.co.uk/essays/matrix.php läs!)

Jag skulle tagit det blå pillret. Inte för att jag inte vill vara lika cool som Neo (hallå, keanu reeves ju!!) eller för att jag inte skulle vilja rädda världen om jag så fick möjlighet till det.

Utan för att jag är rätt bekväm i "vår" värld. Dåliga saker som händer med mig är inte värre än vad någon annan går igenom, kanske tvärtom. Allt handlar om inställning, om känslor. Känslor är svåra att styra över, jag tror inte ens att de går att styra dem. Men man kan manipulera (är inte det samma sak som styra? inte riktigt, inte i mitt huvud i alla fall) dem. Det vet jag för jag har gjort det. Eller tror mig gjort det. Eller nej, jag gjorde nog inte det. Men jag kan gärna få tro det, spelar inte så stor roll egentligen. Eller så spelar det en jätte stor roll. Men kanske inte för mig. Inte nu i alla fall. Tror jag.

Här sitter jag och tror mig veta att jag inte tror. Eller inte tror att jag tror mig veta.

Elller nått. Typ.

Men roligt är det. Jag tycker det. Tror jag.

Nu kan jag använda tror jag hela tiden. Tror jag. Men egentligen kan jag nog inte det. Tror jag illustrerar ju en osäkerhet. Tillexempel att jag inte vet om jag kan använda illustrerar i den där meningen. Jag tror ju att jag kan det. Men jag är jävligt osäker på det. Därför tror jag nog inte ens det, men jag har intalat mig att jag tror det. Att jag på samma gång som jag tror att jag kan, egentligen inte kan. Eller är det ett egentligen där? Jag kanske tror att jag kan och inte kan samtidigt. Men hur går det ihop? Ja, säg det! Jag kan inte. tror jag.

Säger man tror jag så bajsar man ju dessutom på allt bra man sagt innan. tror jag. titta!

Det här kanske bara gäller mig. Jag är en osäker person, tror jag.

Aa allt vi gör är nog att bara tro. Tror du ja! kanske ni tänker.

Men tror jag verkligen det?

Tror jag på något av det jag skrivit nu?

Tror jag inte på något av det jag skrivit nu?

Jag vet inte. Och att inte veta är ju lite samma sak som att tro.

Jag vet ingenting, men jag är nog okej med det. Jag gillar illusionen, vad jag tror är en illusion, det jag intalat mig är det. Jag skulle tagit det blå pillret.

För jag är inte speciell. För jag är som alla andra. För jag är en Människa. Tror jag.

Jag är inte klar.

Här sitter jag och säger att allt vi gör att att tro. Men vafan, det är ju skit deprimerande (eller är det det?)

Jag generaliserade grymt också. Det här kanske bara gäller mig. Men det betyder ju att jag på något sätt är speciell i så fall. Och det tror jag inte, eller jag tror att jag inte tror det.

Allt vi, eller ja, jag, kanske behöver göra är att hitta på, intala mig, att jag vet saker. Då kanske jag blir säker. Men jag har ju någon föreställning om att det kommer göra mig till en sån där person som jag hatar, som är dryg och tror sig veta när den inte vet nått.

Men det kanske egentligen är det här som gör mig till just det.

Jag har lust att skita i allt det här nu. Och det tänker jag nog göra.

För jag tycker i alla fall att man ska göra det man vill, det man vill just för stunden. Följa känslor, oavsätt konsekvens. Bara man mår. Inte nödvändigtvis bra men inte nödvändigtvis dåligt heller. Bara må, det är bra (inte dåligt, även om det är en dålig känsla)

Dåliga saker som händer, framkallar ju en känsla inom en. Och då är det bra.

Det tror jag. Det lär man sig nog något av. Eller så gör man inte det. Men då har man ju i alla fall känt. Och att känna är att leva.

Det är inte "jag tänker alltså existerar jag" (jag citerar fel, men jag bryr mig inte!)

Det är jag känner alltså existerar jag. Man känner sig aldrig mer levande än när man känner.

Känner allt och inget! För att inte känna är ju faktiskt också att känna. Man känner ju alltid något.

Det här tror jag, tror jag!

Och nu har jag inställnignen att jag inte bryr mig, om något. Det är lite hemskt. Det är lite läskigt. Nej men faktiskt, jag vill ju inte alls känna så.

Men jag behöver nog känna det just nu. Det blir nog något annat imorgon.

Idag är idag, right?

Haha nu mår jag bra igen. Eller ja, jag mår därför är det bra!

Shopp!

(allt är osamanhängade i den här texten, min svenska suger, det jag vill når kanske inte alltid riktigt ut. Men jag bryr mig inte. för jag förstår ju, och just nu spelar det roll (inte så att jag inte bryr mig om er, det är ju bara en fråga om det här betyder något för er. det är allt. jag tror ju inte det, tror bara att det är viktigt att jag förstår) Och kanske lite om ni tycker att jag beter mig konstigt eller så, då är det ju självklart viktigt att ni förstår. Ni får helt enkelt fråga mig om ni undrar nått!)

Alla handlingar är själviska, just nu är jag jävligt självisk och tror en massa saker. att säga att jag inte bryr mig, det är jävligt självskt. Men jag bryr mig faktiskt inte. Och det är också jävligt själviskt!

jag har lust att inte publicera detta, men det tänker jag.

jag älskar er alla<3 jag älskar er alla<3 (ta åt er, jag menar just dig! för det bryr jag mig om, känslor bryr jag mig om och ni framkallar känslor. Bra sådanna! Och ni betyder för ni är ni!)

Jag roas av de(t) oroa(n)de.

Haha karma är underbart och insikter är nästan ännu finare.

Ojojojoj.

Jag tycker det är så roligt. Så himla roligt. uhhh. (observera sarkasmen, åh sarkasmen!)

Fast sen tycker jag ju också att det är roligt på riktigt. Alltså riktigt roligt, så att jag skrattar åt det. Men sarkasm är roligt. Och det är insikter och karma också, även om de (oftast) är bajs, rent ut sagt (eller ja, rent och rent. Kan ju diskuteras hur rent bajs egentligen är, eller hur rent ut sagt är). Fan va oseriös jag är! usch!

"sväljer du kravmärkt eller tuggar du grishals?" det är frågan. den där Shejken Spear visste ju inte vad han talade om! Kanske för att det inte var han som talade, utan Skinka, Lätt! *hamlet om ni inte fattade*

Och ja, just nu vill jag svälja krävmärkt men tuggar grishals.

Jag skriver som en kråka. men jag gillar kråkor.

UPUPUPUPNER! HIHI NER! UPUPUPUPNER!

Jag känner för att sova sova sova.

bob hund är den ända hunden som heter bob just nu.

Ha sex!<3

Nu. Idag.

Ah, äntligen!

Nu. Just nu.

Filosofisk diskussion, det gjorde min dag. Helt ärligt. Var nog en av de bästa lektioner jag haft.

Vet inte vad jag lärde mig, jag kan inte förmedla kunskapen jag lämnade klassrummet med, men jag känner att jag verkligen lärde mig nått. Att jag på något sätt fick en insikt. Jag är fylld med någonslags underlig känsla, en väldigt bra och lycklig känsla. Och det känns enormt skönt. Äntligen.

Får se hur länge det håller i sig, men just nu kan inget sätta stopp för den! Inte idag.

Nu ska jag ta mig friheten att göra absolut ingenting. Göra det jag vill.

Att leva i nuet, dag för dag, fungerar aldeles utmärkt. Aldeles förträffligt utmärkt.

HejHopp!

kanske aldrig kanske alltid. idag är idag.

idag idag idag.

idag är jag sjuk.

idag är jag hemskt trött och lite pluggstressad.

idag mår jag lite som igår.

idag mår jag ändå som idag.

idag kom jag till en insikt.

idag har jag lärt mig.

idag som alla andra dagar.

idag som igår. som i förrgår. som i dagen innan det och dagen innan det.

idag som idag.

idag är idag.

Dag för dag.

Tack.

Idag är en sån där blandad dag.
En dag då jag känner allt och inget.

Hur kom det sig att mitt liv blev så himla komplicerat helt plöttsligt?
Eller är det inte det kanske. Jag vet inte. Jag vet ingenting längre.
Jag känner mig förvirrad. Förvirrad av mig själv och förvirrad av andra.

Men jag känner också att jag vuxit en aning. Att jag lärt mig något om mig själv.
Och att det jag upplevt/upplever inte nödvändigtvis är dåligt. Inte enbart i alla fall.
Nu vet jag kanske hur jag ska göra när något sånt här händer igen.
Eller så kommer jag aldrig lära mig. Om det nu är något man kan lära sig, något man kan ändra på. Jag vill ju gärna tro det.

Nu ska problemen få ett slut. I alla fall det här problemet. För snart orkar jag inte längre. Ett år, ett helt jävla år.

Jag hoppas att jag lyckas lösa det här, att vi lyckas. Och att det som händer i slutändan blir bra.
Vad det nu än blir.

Jag är otroligt lycklig över att jag har så många som bryr sig, som får mig att må bra. Tack till alla er. Tack för ert tålamod och era ord. Tack för er tröst och era kramar. Tack för att ni finns och tack för att ni gör mig glad när allt känns hopplöst. Tack<3

Long time no see!

oj himmel och pankaka,

det var minsann inte igår!

Jag har haft en omtumlande, underbar, händelserik sommar (<3)

Dagen idag var fin. så som dagar faktiskt är ibland.

Fick en underbar kram och den har jag livnärt mig på hela dagen (och av en rätt otippad person dessutom) skall även påpeka att kramar av hemskt tippade personer också förgyllde denna dag, så som de alltid gör. Hade en underbar konversation med Esteban von Fisherham, otroligt givande (nej). Och sedan var det fest i Aulan med studenter från Tyskland.

Jag har kommit på att Party med folk jag inte känner, och med party menar jag att dansa, är inget jag tycker är kul. Alls. Tråkigt, men så känns det i kroppen: dumt, opepp (sjukligt opepp) och fånigt. Jag känner mig dum, opepp och fånig. Och att känna så är inte min definition av roligt.

Jag vill ju ha kul, men det har jag inte.

Aja sjukt tråkig uppdatering av bloggen. Men, det var ju i alla fall en uppdatering!

och nästa gång ska jag skriva finare och allt sånt, men jag är tröööött. sova!

tjingeling pling pling!