Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag

Bra dag igår.

Fin (fin, fin, fin, fin, fin) lokal.

Jag ska bo så när jag blir stor!

Annars, ja vad annars.

inte mycket.

Kännslan har lämnat mig, men ack! det är ok. det är nog bara en sån där dag.

Då läxor står mitt framför en med sina läskiga (läs: läxiga) ögon och stora tänder med rabies (tänderna har rabies) och slår en i huvudet med sina jättelika och hemskt otrevliga supervapen. Jo, läxor har vapen.

Och då man känner sig lite, ja ni vet (med risk för att låta fett deprimerad och mesig, säger jag inte ordet. men jag tror att ni vet vad jag menar). Nu blev jag ju om något ännu mer mesig och deprimerande. Aja, skit händer och fötter.

Men jag mår bra för jag har hittat hem. Eller hem och hem, jag har hittat en ny tillfällig boning.

Och ja det är lätt att säga det (sista textraden framförallt) men inte riktigt tro på det.

Men så gör vi människor hela tiden, det har jag lärt mig i filosofin. Och jag är okej med det.

Är det en illusion, så är det okej.

Jag gillar illusionen. Jag skulle tagit det blåa pillret.

Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag.

Allting värker: Så otagbart

Lite medvind; Rätt oslagbart

Glädjen så svår att kontakta

Blir lätt man somnar när allting går sakta

Det skulle vara lätt för mig och säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag

Däruppe bara goda tankar flyger

Här på marken krymper dom och smyger

Raketen Sverige: Månadens ställe

En smäll på käften åt den alltför snälle

Det skulle var lätt för mig att säga att jag inte gillar dig men det gör jag; tror jag

Jag tycker det är ofantligt roligt att jag ändå anser mig lärt mig något om livet, eller ja mer om det i alla fall.
Men vad fan vet jag egentligen?

Jag kanske fortfarande är kvar i bubblan jag trodde var spräckt. Eller sitter fast i en ny.

Gammla erfarenheter byts ut mot nya och nya erfarenheter byts ut mot de som ännu inte inträffat. Rätt roligt egentligen. Men det är kul att låtsas vara medveten, det är också en illusion.

Att låtsas men samtidigt vara medveten om att man bara gör just det, låtsas.

Det är bra, viktigt till och med.

Men nu kanske jag bara tror att jag är medveten om att jag bara låtsas vara medveten.

Som sagt, människor är bra på att låtsas.

Och jag tror ju i alla fall att jag är en människa. Men jag kan ju aldrig veta säkert, om allt är en illusion. Men jag är okej med det.

Livet är ett mysterium, en illusion kanske eller så är det inte alls det. Jag bara tror det. Eller tror jag verkligen det?

Låtsas jag kanske bara? Eller låtsas jag bara att jag låtsas?

Jag vet faktiskt inte vad jag tror. Meningen med livet, vad händer efter döden? ja jag är helt enkelt inte intresserad av att veta vad det är. Eller lite är jag väl det, det är nog alla. Men jag känner inte att det skulle spela någon roll om jag visste det. Dessutom, hur vet jag att det är sant? Tänk om någon bara låtsas, eller om det bara är en illusion. Men jag är nog okej med det i så fall. Det kan vara sant och det kan vara falskt, jag bryr mig inte.

Det som betyder är känslor, jag tror på känslor. I alla olika former. Dåliga och bra.

Jag tror att de är viktiga.

Och kanske är de inte det alls. Det finns säkert någon där ute som skulle säga att hurredudu, tanken är viktigare! att lära sig är viktigare! att jobba är viktigare! att bli rik är viktigare! att klara sig bra i livet är viktigare!

Men gör man inte just det med känslor? klarar sig bättre i livet?

Jag tror det. Eller jag vill gärna tro det, därför tror jag det. En illusion? Kan hända. Jag är okej med det.

The question is asking us whether reality, truth, is worth pursuing. The blue pill will leave us as we are, in a life consisting of habit, of things we believe we know. We are comfortable, we do not need truth to live. The blue pill symbolises commuting to work every day, or brushing your teeth. (http://www.arrod.co.uk/essays/matrix.php läs!)

Jag skulle tagit det blå pillret. Inte för att jag inte vill vara lika cool som Neo (hallå, keanu reeves ju!!) eller för att jag inte skulle vilja rädda världen om jag så fick möjlighet till det.

Utan för att jag är rätt bekväm i "vår" värld. Dåliga saker som händer med mig är inte värre än vad någon annan går igenom, kanske tvärtom. Allt handlar om inställning, om känslor. Känslor är svåra att styra över, jag tror inte ens att de går att styra dem. Men man kan manipulera (är inte det samma sak som styra? inte riktigt, inte i mitt huvud i alla fall) dem. Det vet jag för jag har gjort det. Eller tror mig gjort det. Eller nej, jag gjorde nog inte det. Men jag kan gärna få tro det, spelar inte så stor roll egentligen. Eller så spelar det en jätte stor roll. Men kanske inte för mig. Inte nu i alla fall. Tror jag.

Här sitter jag och tror mig veta att jag inte tror. Eller inte tror att jag tror mig veta.

Elller nått. Typ.

Men roligt är det. Jag tycker det. Tror jag.

Nu kan jag använda tror jag hela tiden. Tror jag. Men egentligen kan jag nog inte det. Tror jag illustrerar ju en osäkerhet. Tillexempel att jag inte vet om jag kan använda illustrerar i den där meningen. Jag tror ju att jag kan det. Men jag är jävligt osäker på det. Därför tror jag nog inte ens det, men jag har intalat mig att jag tror det. Att jag på samma gång som jag tror att jag kan, egentligen inte kan. Eller är det ett egentligen där? Jag kanske tror att jag kan och inte kan samtidigt. Men hur går det ihop? Ja, säg det! Jag kan inte. tror jag.

Säger man tror jag så bajsar man ju dessutom på allt bra man sagt innan. tror jag. titta!

Det här kanske bara gäller mig. Jag är en osäker person, tror jag.

Aa allt vi gör är nog att bara tro. Tror du ja! kanske ni tänker.

Men tror jag verkligen det?

Tror jag på något av det jag skrivit nu?

Tror jag inte på något av det jag skrivit nu?

Jag vet inte. Och att inte veta är ju lite samma sak som att tro.

Jag vet ingenting, men jag är nog okej med det. Jag gillar illusionen, vad jag tror är en illusion, det jag intalat mig är det. Jag skulle tagit det blå pillret.

För jag är inte speciell. För jag är som alla andra. För jag är en Människa. Tror jag.

Jag är inte klar.

Här sitter jag och säger att allt vi gör att att tro. Men vafan, det är ju skit deprimerande (eller är det det?)

Jag generaliserade grymt också. Det här kanske bara gäller mig. Men det betyder ju att jag på något sätt är speciell i så fall. Och det tror jag inte, eller jag tror att jag inte tror det.

Allt vi, eller ja, jag, kanske behöver göra är att hitta på, intala mig, att jag vet saker. Då kanske jag blir säker. Men jag har ju någon föreställning om att det kommer göra mig till en sån där person som jag hatar, som är dryg och tror sig veta när den inte vet nått.

Men det kanske egentligen är det här som gör mig till just det.

Jag har lust att skita i allt det här nu. Och det tänker jag nog göra.

För jag tycker i alla fall att man ska göra det man vill, det man vill just för stunden. Följa känslor, oavsätt konsekvens. Bara man mår. Inte nödvändigtvis bra men inte nödvändigtvis dåligt heller. Bara må, det är bra (inte dåligt, även om det är en dålig känsla)

Dåliga saker som händer, framkallar ju en känsla inom en. Och då är det bra.

Det tror jag. Det lär man sig nog något av. Eller så gör man inte det. Men då har man ju i alla fall känt. Och att känna är att leva.

Det är inte "jag tänker alltså existerar jag" (jag citerar fel, men jag bryr mig inte!)

Det är jag känner alltså existerar jag. Man känner sig aldrig mer levande än när man känner.

Känner allt och inget! För att inte känna är ju faktiskt också att känna. Man känner ju alltid något.

Det här tror jag, tror jag!

Och nu har jag inställnignen att jag inte bryr mig, om något. Det är lite hemskt. Det är lite läskigt. Nej men faktiskt, jag vill ju inte alls känna så.

Men jag behöver nog känna det just nu. Det blir nog något annat imorgon.

Idag är idag, right?

Haha nu mår jag bra igen. Eller ja, jag mår därför är det bra!

Shopp!

(allt är osamanhängade i den här texten, min svenska suger, det jag vill når kanske inte alltid riktigt ut. Men jag bryr mig inte. för jag förstår ju, och just nu spelar det roll (inte så att jag inte bryr mig om er, det är ju bara en fråga om det här betyder något för er. det är allt. jag tror ju inte det, tror bara att det är viktigt att jag förstår) Och kanske lite om ni tycker att jag beter mig konstigt eller så, då är det ju självklart viktigt att ni förstår. Ni får helt enkelt fråga mig om ni undrar nått!)

Alla handlingar är själviska, just nu är jag jävligt självisk och tror en massa saker. att säga att jag inte bryr mig, det är jävligt självskt. Men jag bryr mig faktiskt inte. Och det är också jävligt själviskt!

jag har lust att inte publicera detta, men det tänker jag.

jag älskar er alla<3 jag älskar er alla<3 (ta åt er, jag menar just dig! för det bryr jag mig om, känslor bryr jag mig om och ni framkallar känslor. Bra sådanna! Och ni betyder för ni är ni!)