Ett litet ljus söker sitt mörker

Blommor på brinnande fartyg

Det är inte för att du är mitt hjärta,
stuckit dig själv med nålar,
ätit spikklubba,
kört in träpålar

Att du inte vet vad du vill,
är alltid någonting annat,
du inte kan förklara,
du saknar det så förbannat

Blommor som du växer bara på brinnande fartyg,
du är den renaste fisken,
född i förgiftat vatten,
blommor som du växer bara på brinnande fartyg

Varje hus i din stad, bygger på en ruin,
kombinationen som du spelar, kompis,
läcker bensin

Och all den törst som du släcker,
väcker spökena till liv,
först när minnet är raderat,
blir glädjen intensiv

Blommor som du växer bara på brinnande fartyg,
du är den renaste fisken,
född i förgiftat vatten,
blommor som du växer bara på brinnande fartyg,
Du är den klaraste blixten,
men ingen hör smällen

Blommor som du växer bara på brinnande fartyg,
du är den renaste fisken,
född i förgiftat vatten

Jag älskar Bob Hund.

Älskar, älskar, älskar.

Precis sådan här musik jag behöver just nu. Som betyder allt och inget.

Man bestämmer lite själv.

Jag vill vara glad! Glad Glad Glad. Men det går inte. Inget är roligt längre. Inget.

Jag känner det inte. Jag vill kunna. Jag vill.

Jag vill att det ska vara som förrut! Jag vill tillbaka.

Jag har förlorat mig själv i havet. Jag har drunknat. Drunknat i förorenat vatten.

Sarkasmen, jag hatar den. Hatar och älskar. Hatar att jag älskar den. Att jag behöver den.

Hatar, hatar, hatar den. Den kan få drunkna. Inte jag.

Ryck upp mig!