JAG VILL FAN OCKSÅ KUNNA DANSA!!!!!!!!
UHHHHH, jag har nog aldrig ångrat så mycket att jag inte gick kvar på ballet som när jag ser sytycd!! eller började med nått när jag och Vilmut Helmer var really into popping!
Bläääh!
Mitt problem är att om jag vill nått som är kreativt (eller något överhuvudtaget) så måste jag vara bra på det (riktigt bra), annars blir jag bara sur, less, tröttnar och slutar. Och ångrar det som faaan efteråt....(Hej flöjt, hej rita, hej skrivande, hej nått annat jag lagt ner för att det inte gav resultat så snabbt som jag ville att det skulle göra det/krävdes för mycket/inte fick någon bra feedback/OSV!). Detta förnekar jag starkt och hävdar att det inte betyder något, det var inget jag ville, jag är intresserad av annat osv. Well, that's a big fucking lie! : D
Jag kan bara säga att den dagen då jag upptäcker att jag inte är bra på att analysera film etc (för att jag inte får bekräftelse att det är bra eller att fel person är way better eller nått annat töntigt) det är den dagen då min kreativa gnista dör. Och jag med den. Händer det, då vet jag helt enkelt inte vad jag ska göra.
Och det är anledningen till att jag har sjuk ångest inför filmkunskapen nästa år, och över mitt val av eventuell yrkesbana, anledningen till att jag inte skriver ressensioner eller tar mig tid att verkligen lära mig på riktigt. Jag är feg och vill inte ha det taget i från mig.
Uh, jag önskar att jag var grym på att göra något som ingen annan var bra på, men som fortfarande är coolt (thank you very much). Eller helt enkelt att jag sparkade seriös röv, och var bäst på nått som många är grymma på och som är fucking awsome!
Det skulle vara najs.
(Kan bara påpeka att de ämnen i skolan jag gillar bäst är de jag är bra i. Engelska är och har alltid varit ett sådant ämne, jag vet att jag är bra och jag får gensvar på detta också. Men jag är inte såååå bra och fan, bajs den dagen då VG:t kommer.....)
And thats the big and beautiful truth!
Good night folks!
